2014-08-10

Instinktiva inställningar

ISO 6400, f/2.8, 1/125s
Ibland kommer de bästa fotoögonblicken smygandes när man minst anar det. Är man väl förberedd med kameran inom räckhåll och instinkten att välja rätt inställningar blixtsnabbt så ökar chansen att fånga ögonblicket. Knepet är övning, tålamod och erfaranhet och som i detta fall – en påse torkat renkött i fickan.

Klicka på rubriken för att läsa mer!

Vi begav oss ut i skymningen, jag kånkandes på kameraväska och stativ och min vän Johan på fiskespön, håv och bete. Fiskelycka är något jag alltid saknat, däremot uppskattar jag avkopplingen och tystnaden. Efter några hundra meters promenad genom en hage med tjurkalvar riggade vi upp metspön, kastspön och kamera för några timmars time-out från vardagens brus och åtaganden.

"Kolla, bakom dig!"

De vacka tunna molnslöjor som försiktigt skymt supermånen övergick till ett solitt grått täcke över himlavalvet innan jag kunnat ta några bra bilder över den stillsamma sjön, våra flöten låg orörliga vid vattenytan utan tillstymmelse till natthungriga abborrar. Istället blev det varsin salamismörgås, en lättöl och några bitar torkat renkött. Överens om att fångsten, vare sig det handlar om fisk eller foton på himlakroppar, inte är det huvudsakliga syftet med utflykten började vi fundera på att packa ihop för dagen. Då ser jag något röra sig i mörkret, bara någon meter bakom Johan. En liten räv, gissningsvis något år gammal, sitter och ser på oss med bedjande ögon. Renköttet, som doftar ganska starkt, måste ha lockat henne till oss och vi kunde naturligtvis inte stålsätta oss mot den vädjande blicken.

Olika motiv, olika inställningar

Instinktivt greppar jag efter kameran och utan att flytta blicken från ungräven ställer jag om kameran från att fota landskap med långa slutartider till att fota ett vilt djur i skenet från en ficklampa. Manuellt läge, högt ISO, punktmätning, stor bländaröppning, följande autofokus. Johan sköter belysningen, filmar med mobilen och slänger fram några bitar torkat kött samtidigt som jag lägger mig platt på mage med armbågarna i marken för att kunna hålla kameran stadigt. Minsta ljud gör den nyfikna lilla räven nervös men ljuset från LED-lampan verkar hon inte bry sig om. Ett tiotal bilder senare är påsen med snacks tom och ungräven har tappat intresset för oss och rör sig vidare i natten på jakten efter föda.

Jag fick inte de bilder jag hade tänkt den kvällen men otaliga timmars övande genom åren på att snabbt anpassa kamerainställningarna för ett nytt motiv gav resultat, ett resultat som visade sig bättre än det jag från början hade planerat. Lär känna din kamera och var vaksam på omgivningen, fototillfällen dyker upp när du minst anar det! Nu var visserligen en stor portion tur inblandad i detta fall men hade kameran legat hemma, ja då hade det inte blivit någon bild.

Räven kom förresten tillbaka senare under natten, stal den tomma snackspåsen och strimlade sönder den i småbitar. När hon insåg att det inte fanns några godsaker kvar i påsen ställde hon sig över den och kissade en skvätt. Om det är ett tecken på tacksamhet eller ett uttryck av det motsatta lämnar jag tills vidare osagt. Har du fotat några vilda djur som spontant dykt upp? Dela gärna din historia i en kommentar!

1 kommentar: