2014-11-30

Vemödalen, skrivkramp och analysparalys


På grund av anledning blev det ingen bloggpost veckan efter Modern systemkamera möter klassiskt objektiv och för att kompenserade för detta ville jag skriva en grymt bra artikel efterföljande vecka. Istället för att börja skriva fastnade jag i analysparalysen och det blev istället ingenting. Det är lätt att fastna och bli mentalt blockerad istället för att helt enkelt bara sätta igång och se var man hamnar. Jag hade idag tänkt att ge er lite snabba men effektiva tips om bl a laddningsbara batterier, jag fick inget flyt i skrivandet så istället blir det lite tankar om det just nu väldigt passande begreppet Vemödalen:

"the frustration of photographing something amazing when thousands of identical photos already exist—the same sunset, the same waterfall, the same curve of a hip, the same closeup of an eye—which can turn a unique subject into something hollow and pulpy and cheap, like a mass-produced piece of furniture you happen to have assembled yourself."

 

Varför fotograferar jag?

I det senaste avsnittet (nr 99) av podcasten Bildradion (rekommenderas!) talar Göran Segeholm med Knut Koivisto och Serkan Günes om bland annat begreppet Vemödalen. Ordet är skapat från svenskans vemod kombinerat med namnet på en IKEA-möbel. Ordet beskriver den frustrerande känslan att alla fotografier redan är tagna och att man kan inte längre skapa någonting nytt. Känns det igen?

Knut Koivisto slår huvudet på spiken med mycket bra reflektion av ett citat av Garry Winogrand: "'Jag fotograferar för att jag vill se hur det ser ut när jag har fotograferat det' och då spelar det liksom ingen roll om någon har tagit bilden innan. Du kan försöka fotografera som vem du vill men det kommer ändå inte bli som de andra, det kommer att bli så som du är."

Fönster, speglar och allt där imellan

En bild är både ett fönster och en spegel; ett fönster som visar motivet, världen och det du vill berätta. Bilden är samtidigt också en spegel av fotografens tankar och sinnesstämning. Balansen mellan dessa två är olika för oss alla och detta gör dina bilder unika även om motivet inte är det. Så sluta överanalysera och överplanera den perfekta bilden (eller bloggposten för den delen) och sätt igång. Min bästa bild är den jag inte tagit än och för att komma ur denna fas av analysparalys finns bara en sak att göra – ta upp kameran och börja fotografera. Det behöver inte bli perfekt och exakt som jag har tänkt mig, men det kommer bli någonting och det kommer bli mitt.

Har du någon erfarenhet av skrivkramp, Vemödalen eller analysparalys och hur man överkommer dessa? Dela gärna med dig i en kommentar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar